På tok för mycket om något som är på tok för mycket
När man i slutet av mars månad sökte vecka 33 som en sista sladdsemestermånad så fanns det märkligt nog inga som helst tankar på att det samtidigt skulle pågå tävlingar i Kina. Endast en svensk EM-final i fotboll fanns då på näthinnan.
Men efter vad sommaren led insåg man att man åter skulle få flyta in i den bedövande avtrubbande sportmatta som ett Olympiskt spel i tv-soffan är i underhållningssynpunkt. Men lika insjunket trevligt, lika spännande kan det vara så fort en blågul deltagare helt plötsligt är framme och nosar på medalj. Ukraina undantaget.
Man kan likna det hela med en tub räkost eller en roman av Liza Marklund – 2% av det man vill ha medan resten är ren och skär utfyllnad.
Det mest märkliga med att ge Kina ett olympiskt spel torde vara den noll-koll IOK hade på att kineserna går upp SKITTIDIGT! När man på morgonen knäpper på tv´n har dem redan varit igång i timmar.
Den dagliga morgonrutinen blir således igenomskummande av text-tv sidan 440 och framåt. Kaffekopp och DN´s sportbilaga på rumsbordet och en snabb uppdatering av vad som hänt och vad som komma skall under dagen. Den dagliga OS-guiden i tidningen är ett MÅSTE, speciellt med de pedagogiskt utsatta svenska flaggorna, där man kan se då det förväntas medaljregn över nationen.
Lyckades tajma in kubbpartierna väl med familjemedlemmarna under damernas linjelopp, vilket inte var helt enkelt. Det hände saker precis hela tiden. Damer i diket, kedjor som hoppa, klassiska massvurpor och svenskor med toppkänning. Visste ju att Ljungskog skulle kunna vara med och fightas om en medalj. Men nu blev det inte riktigt så. Det blev något ÄNNU roligare – Emma Johansson!
Lite märkligt att man kan helt plötsligt kan följa en sport med så stor intensitet, när man normalt avskyr den med tanke på den eviga dopningssoppan.
Men ett upplopp med medaljläge för Sverige, i hällande regn, är svårslaget som tv-sport. Cyklingen har även spelens klart bästa foto. Underbara vyer över landskapet, krönt av den däringa muren. Stiligt värre.
När sedan tv-sporten valde ”Chariots of fire” som bakgrundsmusik i sammandraget kunde endast valören på medaljen kunnat göra det bättre. Musiken gav mig även påminnelse om att det är hög tid att se historiens bästa idrottsfilm igen – Triumfens ögonblick, vilken slår ”Fimpen” på målfoto…….hm….kanske inte ändå…..
Några dagar senare sitter man åter och myser åt sporten man annars inte kan med. Tempolopp är helt sjukt. Cykla fem mil helt själv så fort man bara orkar. Backe upp och backe ner med 45km/h som snitthastighet. Silvermedaljen till Gustav Larsson förde oss upp rejält i medlajligan. Från 25:e plats till en delad 22:a. Den delar vi med Zimbabwe….
Men med tanke på den höga dopningsfaktorn i sporten så räknar jag kallt med att minst ett av silvren snart förvandlas till guld. För en SVENSK kan ju inte dopa sig….
Om man själv skulle försöka ta en OS-medalj så finns det i mina ögon bara en enda tänkbar lösning – åttamannarodden.
Sju hundrakilosbjässar ror så mjölksyran sprutar…..EN tanig liten kille sitter längst bak och skriker åt dem: ”Öka era jävlar! Slöa inte! Håll takten för i helvete!”.
DÄR skulle man kunna sitta och ta medalj.
Vad som sedan händer när dem väl kommit i land för man glömma. Lite gängspö får man ta i utbyte mot en idrottsframgång. Problemet är väl dock att vi inte har sju roddare i det här landet som kan bilda lag med mig. Vidare så väger jag nog cirka femtio pannor för mycket för uppdraget. Saknar dock den klassiska tratten som de använde förr när de skrek.
Det främsta kvitto på att man engeagerar sig i en sport framför tv´n är man börjar HATA motståndaren.
På onsdagsmorgonen kliver en annan Emma upp för tävling. En nittonåring som fäktas. Nu ska hon möta en dubbelt så gammal skata från Frankrike. Fransyskan tar snabbt grepp om det hela och hennes segervrål vid varje lyckad stöt får mitt blod att koka. Jag vill se henne dö där på rampen. Kom igen nu Emma!
Lyckligtvis (så här i efterhand sett) går inte mina önskningar in. DÄREMOT vänder svenskan mirakulöst i sista perioden och är klar för kvarstfinal. MYCKET nöjd med mitt land hasar man sig ner i köket för att se om morsan dukat upp frukosten. Undrar samtidigt när kvartsfinalen skall gå av stapeln – för fäktningen har jag nu fastnat rejält för. Heja Sverige!
Givetvis så grusas i vanlig ordning när en tysk f***a sätter stopp för det guld jag tog så givet.
Simning är en jävla skitsport.
I normala fall har man ett stort mästerskap i månaden och givetvis skall det gödslas med medaljer under OS. Man påstår att Phelps är historiens största idrottsman då han nu tagit flest guld av alla.
KANSKE, KANSKE kan det bero på att man har FYRA olika simsätt PLUS en disciplin där man nyttjar hela kvartetten. Sedan följer lagtävlingar och ett halvdussin olika distanser. Tacka faen för att det dräller in medaljer!
Nuurmi och Lewis är tusen gånger större stjärnor på idrottshimlen än denna amerikanske simmare.
Men mitt i guldmedaljsdevalveringen får man väl vara glas att simningen ännu inte infört kortbane- och saltvattenbanevarianter. Du skulle en enda simmare kunna kamma hem tusen guld under ett och samma spel.
Hans Chrunak satt under Aten-OS och påstod att friidrotten har samma möjligheter. Eller hur? Slägga och stavhopp känns som klockrena tvillinggrenar….
Om man fortsätter med mindre lyckade citat så måste Emma Green så här långt stå i en klass för sig. ”Jag vill inte kommentera det där, nu ska jag bara fokusera på idrotten” säger hon när den protestlista hon skrev på kommer upp som samtalsämne.
Är man så inihelvetes korkad att man som offentlig person tar ställning i en politisk fråga, så måste man vara beredd på motfrågor.
Är GIVETVIS själv helt mot det fria ordets inskränkthet som råder i Kina, men som massmedia fört fram det kan man nästan tro att Kina är det enda landet i världen där sådant förekommer. Därför blir det extra komiskt när Herr Bush kritiserar värdnationen för dess behandling av oliktänkande samt dödsstraff. Presidenten borde nog skaffa sig en ny talskrivare…..alternativt någon annan nyhetskanal än Fox..
Den här kritiken mot Kina är fullt berättigad, men borde kanske ha framförts av någon statsledare med högre trovärdighet – typ Robert Mugabe….
YTTERST få grenar ser man fram mot flera dagar i förväg, utan dem ploppar bara upp helt plötsligt i rutan och blir skojiga.
Ett undantag från detta var dubbeltrap med Håkan Dahlby. Ställde väckarklockan på 03.00 för det här är en RIKTIGT MUMSIG tv-sport – förutsätt svenskt deltagande givetvis.
Otaktiskt nog hade man dagen innan varit på heldagsutfykt till Birka, följt av underhållning i Ugglans Park i Strängnäs. Dagen avslutades med ostbricka och rödtjut i soffan – så av den arla morgonstunden blev intet. Det blev sömn.
Fick läsa om det hela på text-tv´n dagen efter. Var det NÅGON som var förunnad ett guld så var det Dahlby. Denna genomsympatiske sportsman. Usch vad man led med honom!
Jo, EN är mer förunnad ett guld: Ara Abrahamian. Måtte det räcka hela vägen den här gången i denna mest klassiska av samtliga grenar! Heja Heja!
Annars så känns det UNDERBART skönt att det är stats-tv som håller i sändningarna och inte tv-tangel (4:an). Även om en och annan groda hoppar fram under sändningarna. ”Kanadensiskorna hugger som kobror på extacy” säger Karlsson i os-studion i paus mellan Sverige och Kanada..
En sådan beskrivning kan ALDRIG NÅGONSIN passa in på en damfotbollsmatch. Damfotboll är och förblir idrottsutövning i ultrarapid.
Dock skall tilläggas att damfotbollen i OS i mina ögon har betydligt högre status än herrarnas dito. Den senare faller på samma sak som hockey-vm ständigt gör. Ett hopkok av andraklasspelare och en och annan fixstjärna. Charlie Davis medverkan understryker detta faktum.
Kanot är skoj att se på. Det hade det inte varit utan Lassi och barndomskompisen Ejeborg. Kan ni känna guldvittringen? Jag kan.
Stackars Frida åkte ut, men har lämnat in protest. Det var fullt med gräs i hennes bana. Så kan det gå när man ska tävla omedelbart efter den jamaicanska båten.
När man efter en hel dag, totalt nerdekad i tv-soffan och fullmatad av olika tävlingar tror sig kunna pusta ut så dyker ”Olssons Studio” upp. Jag vet inte varför jag tycker det här jamset känns så småtrevligt. Det är förmodligen en kombination av programmets namn samt att man vid 21.30 lyckats få ner ytnivån i BIB:en en smula. Bäst hitills var kvällen då Mona Sahlin och den fullkomligen UNDERBARA Lisa Miskovsky var gäster. Den sistnämnda har tamefaen allt! Hon är söt, sjunger som en gudinna, svensk mästare i någon alpin sport SAMT älskar att fiska. Svårslaget.
Den förstnämnda har inte rikigt samma kvalitéer…..
Under OS i Sydney använde man Ernst Brunner i samma syfte. Att få en lite osportig infallsvinkel på det hela. Hans totala sågning av hästarnas medverkan i spelen var klockren.
Han ansåg att om dessa kreatur skulle vara kvar på programmet så borde dörren öppnas även för falkonering och loppcirkus. Så sant, så sant. Knasgång för hästar känns inte så där väldigt mycket 2008. Fälttävlan uppfanns tydligen av en tysk vid namn Mengele.
Det kommer att bli svårt att ställa om nästa vecka då man får nöja sig med endast text-tv som infokälla från Peking. Joppa ej hyvä! Att sjukskriva sig under OS är en klassiker, men ack så genomskinlig.
Så fyra ynka dagar har man nu kvar av tv-frosseriet. Tre om sonen minns det utlovade besöket på Gröna Lund i morgon. Får nog avslutningsvis ta tillbaka den liknelse jag använde mig av i inledningen. Överdosering av räkost och Marklund ger garanterat illamående. Vad det gäller OS så vill man bara ha mer…..och mer…..och mer…..
